Årets vitlök är planterad

Löven faller och frosten har nupit tag i trädgårdens alla växter. Tagetes, dahlia och rosenskära har dukat under för kylan men än står en del av grönsakerna och sommarblomstren kvar bland odlingarna. Fascninerande är att se hur sommarrudbeckian och kardon fortfarande står trots upprepade frostnätter. I går grävde jag upp de sista rödbetorna och ett litet tag till går det att skörda mangold. Dahlians knölar är uppgrävda och lagda på vinterförvaring. Trädgården går i vila.

Idag tycker jag att jag börjar komma till bukt med mina odlingsbäddar, även om det fortfarande finns yta kvar där ogräset varje år löper amok.

I trädgården är det minst sagt fullt kaos. Kardvädden har löpt amok och ogräs har tagit över de ytor som jag inte har hunnit med under sommaren. I går grävdes dock kardvädd och ogräs bort ur en odlingsbädd, jorden luckrades och förbättrades med stallgödsel. Sedan planterades vitlök. Årets sorter är Thermidrome och Vigor. Båda sorterna är tidiga sorter med flätbar blast. Båda får ganska stora klyftor vilket prioriteras i vårt kök. klyftorna, som sätts en och en, med ett avstånd på ca 15 cm.

Under ett skyddande täcke

I år går det säkert bra att vänta med planteringen av vitlök eftersom värmen än håller i sig. Risken vid tidig plantering är annars att lökarna börjar gro och blasten sticker upp och riskerar att utsättas för vinterkylan. För att slippa den risken täcker jag mina odlingar. Ovanpå 1:a bädden la jag ut halm från kaninernas hus och sedan en del löv ovanpå det. Fördelen med det är att blasten är skyddad om den skulle börja växa redan i höst och till våren är bädden skyddad från fröogräs. Inte minst får maskarna organiskt material att jobba med och jorden förbättras i och med att de drar ned materialet i jorden som hålls lucker och inte behöver arbetas så mycket med. Risken kan vara att jorden blir för blöt och lökarna ruttnar.

I andra bädden var arbetsbördan inte så stor. Där har jag odlat vintersquash under sommaren och det bara att sticka ned klyftorna i den luckra jorden. På med lite löv och vänta på att blasten sticker upp nästa säsong.

Jag har jobbat i flera år för att få en så arbetsfri yta som möjligt i grönsakslandet. I slutet på 90-talet stiftade jag bekantskap med Ruth Stout och hennes bok “Den arbetsfria trädgården” och hörde talas om täckodling för första gången. På den tiden tyckte jag att det var snyggt med öppen och bar jord och det tog ett tag innan jag insåg tjusningen. Min egen täckodlingsresa startade när jag hade en ett-åring hemma och inte hann med att rensa den yta som jag hade börjat att odla i. En yta som med tiden bara blev större och större trots begränsad tid. Efter ett besök i Börje Remstams bördiga trädgård var jag fast övertygad om täckoldingens alla fördelar.
Idag tycker jag att jag börjar komma till bukt med mina odlingsbäddar, även om det fortfarande finns yta kvar där ogräset varje år löper amok. En bit i taget… år för år…

/Anna Hallberg