Skillnadens Skörd – en inbunden passion
Första gången jag stiftade bekantskap med Sara Bäckmo var då jag för några år sedan, i ett köksträdgårdsforum på Facebook, hade delat med mig av bilder på mina odlingslimpor. Sara kommenterade med uppmuntrande hejarop. Snart kände jag igen Sara i olika sociala forum och hittade genom dem fram till hennes blogg.
Som då nyutbildad trädgårdsmästare kunde jag till en början, med viss skepsis, tycka att Sara var lite väl vågad i sin experimentlusta och sitt provande i trädgården. Att använda solrosorna till en odlingspyramid? Men, det går ju inte att odla dem på snedden! Hur tänker hon nu? De strävar ju rakt uppåt! Kanske stämde Saras tanke inte överens med min fantasi om hur hennes solrospyramider skulle se ut men det spelar egentligen ingen roll. Det är Saras odlariver, nyfikenhet och energi som är det viktiga. Det är genom sina erfarenheter man kan dra lärdom.
Det är också vad man kan applicera på Saras senaste bok ‘Skillnadens skörd’, som damp ned i brevlådan häromdagen, alldeles rykande färsk från förlaget.
Jag är en hängiven odlare men vet inte alltid vad jag ska göra av det jag har odlat. Jag älskar kålens utseende men jag vill inte bara odla den för att den är snygg. Vad kan jag göra mer den än att steka i vitlök och olja, eller göra ”grönsallad” av den? Fantasin tar slut när middagen ska planeras. I Saras bok hoppades jag på ny inspiration.
Så, under en arbetsresa mot Halmstad med tåg, någonstans mellan Södertälje och Göteborg slog jag upp Skillnadens Skörd och började läsa. När tåget några timmar senare rullade in på Halmstads station slog jag igen boken – genomläst, dock ej färdigläst!
Med vackra bilder tagna av Maria Fors Östberg och målande beskrivningar – som får i alla fall mig att förnimma den tidiga morgonluften, daggen, myllans struktur och rödkålens knarr mellan fingrarna – guidar Sara oss genom sin trädgård och beskriver vilka grödor som passar bra att lägga på tallriken beroende på årstid och hur skörden fallit ut. Beskrivningarna varvas med recept och små tips kring olika grödor och odling. Läsaren uppmuntras att prova sig fram, använda sig av och byta ut ingredienser beroende på det som finns tillgängligt i trädgården, just då. Prova sig fram – dra lärdom av sina erfarenheter, precis som Sara har gjort. Inga pekfingrar om vad som är rätt eller vad som är fel, rätt och slätt Saras ”så här gör jag/vi”
Då känns det faktiskt en aning befriande när Sara berättar om hur sjuåringen surnar till över alla pumpor som ligger utspridda över golvet där dockvagnen behöver komma fram.
I dagens uppsjö av snygga och stylade bilder av olika grönsaker i diverse sociala forum, beskrivningar av lyckade skördar och illusioner om ogräsfria grönsaksland kan det, som småbarnsförälder, trots att Saras passion smittar av sig kännas en aning övermäktigt att läsa om hur hon hinner med odling, matlagning, arbete, familj och dessutom hur hennes barn med iver skördar grönsaker och bestämmer vilken rätter som ska tillagas. Detta när ens egna barn bara vill äta falukorv, köttbullar och varmkorv!
Mina egna tillkortakommanden blir högst påtagliga och jag känner mig lätt misslyckad över att jag inte lyckas att föra över min odlariver på barnen. Då känns det faktiskt en aning befriande när Sara berättar om hur sjuåringen surnar till över alla pumpor som ligger utspridda över golvet där dockvagnen behöver komma fram. Jag får inte heller glömma bort att påminna mig om att barnen här hemma är glada över att ha var sitt eget morotsland, att de äter tomater och gurka ur växthuset som de äter frukt och att jordgubbslandet länsas när gubbarna ännu inte antagit en helt röd ton. På något vis kommer mitt eget odlande att sätta spår i dem även om de i dagsläget inte lockas av varken brytbönor eller svartrötter.
När jag kommer hem ska jag fördjupa mig i Skillnadens Skörd och alla dess recept. Jag kommer glad i hågen, skörda ett huvud av spetskålen och bjuda familjen på gratinerad sommarkål, eller gratinerad rödkål med ädelost. Barnen… de kommer såklart vara skeptiska och fråga efter falukorv och köttbullar….
