Årets höstsådd – perenner och dill

Odling och trädgård är ett intresse som jag har fått med mig från mitt föräldrahem. Varje år beredde min mamma jorden för årets odlingar. Hon var generös och delade med sig av en plätt till mig. Inte för att det blev så mycket gallrat eller rensat när sommarens bad och lek med kompisar tog vid men nog la sig grunden för mitt odlingsintresse där på den halländska slätten. Under en period hade vi möjlighet att odla på en mindre åkerteg intill huset. Potatis, lök och diverse rotfrukter odlades i den sandiga jorden liksom ärtor och dill. Jag minns hur jag stod bland raderna av grönsaker och plockade knippe efter knippe av dill och åt rakt upp och ned. Som jag minns det så var dillen minst meterhög i frodig grönska. Själv har jag aldrig lyckats att få till dill på ett liknande vis i den leriga sörmlandsjorden.

Jag minns hur jag stod bland raderna av grönsaker och plockade knippe efter knippe av dill och åt rakt upp och ned.

I det trädgårdsföretag jag driver erbjuder jag mina tjänster åt en annan trädgårdsfirma och hos en av dennes kunder har jag i en pallkrage stött på självsådd dill som påminner om min barndoms – frodig grönska och fantastiska kronor. När sommarvistet var slut och det var dags för höststädning i trädgården städades pallkragen ur och jag sparade en del frön innan dillen åkte på komposten. Vad det är för sort vet jag inte mer än att det är en vanlig sort från en av våra vanliga fröfirmor, jag har själv varit med och sått den.

Hemma i min egen trädgård har jag förberett en odlingslåda genom att gräva ned bokashi och toppa med fin odlingsjord. Där har jag sått dillen och hoppas att den ska tycka att det är lika gynnsamt hos mig. Möss och sorkar brukar ibland hitta fram till mina frösådder så jag har gjort ett försök att täcka odlingen med fiberduk och en bit armeringsmatta för att hindra de små frötjuvarnas framfart.

Så här gjorde jag:

Under året som gått har jorden i odlingslådan sjunkit undan därför behöver jag fylla på med nytt material. Den näring som har funnits tidigare under odlingssäsongen är nu förbrukad av de grödor som har växt där tidigare. För att öka volym och näring på samma gång så gräver jag ned bokashi-kompost direkt i odlingarna. Komposten bryts ned och blir ny och fin jord och ger god näring till växterna. Dill är en näringskrävande växt och det är kanske en av anledningarna till att man lätt misslyckas. Näring och vattning är A och O.
I det här fallet toppade jag odlingen med lite planteringsjord som hade blivit över i en påse. Fröna sådde jag i rader men struntade sedan i vattningen. Nu på hösten blir jorden ändå så fuktig så det behövs inte.

Möss och sorkar brukar ibland hitta fram till mina frösådder

Musfritt försöker jag också hålla det i de perennsådder som jag har gjort nu under hösten. De första sådderna gjorde jag redan under sensommaren och de har börjat att grönska men naturligt stannat av i sin tillväxt. Dagarna är korta och växterna får signal om att de ska gå i vila. Ljuset räcker inte till för tillväxt. Tidigare år har jag skyddat mina frösådder under ett täcke av löv och när våren kommer kan jag lyfta av täcket och de späda plantorna fortsätter att spira.

De sådder av perenner som jag har gjort nu, senare under hösten kommer inte att gro förrän till våren. Nu får de en så naturlig tillvaro som möjligt, som om de vore självsådd, men under lite mer ordnade former. Det här är frön som kan behöva en kylperiod, s.k stratifiering, för att gro. Ibland räcker det inte bara med en period utan det är just upprepningen mellan lägre och högre temperatur som väcker fröna ur sin vila. Vill man så kan man ge växterna en konstgjord kylperiod genom att flytta dem in och ut ur kylskåpet under våren, när det är dags för förodling.
Jag sår mina nu och glömmer bort dem till våren och hoppas att naturen sköter det där själv.

Så här gick jag till väga:

Jag har valt att bredså alla höstens frön i små tråg. Det blir lite pilligt till våren att skola om alla plantorna men jag tycker att det är mindre tidsödande än att så alla frön i pluggbrätte. Dessutom tar det mindre plats.
I de allra flesta trågen har jag fyllt på med planteringsjord i botten och sedan toppat med såjord. Risken finns att fröna inte gror då näringshalten i jorden kan vara för hög. När plantorna väl har grott och rötterna letar sig ned till den mer näringsrika jorden får de den näring de behöver. När fröerna är sådda täcker jag ytan med vermeculit som hjälper till att hålla fukten.
Alla sådderna står för tillfället i ett litet minidrivhus, skyddade från eventuella små frötjuvar.

Att fröså perenner är ett billigt sätt att utöka trädgårdens rabatter. Nog kan det ta lite tid innan plantan har vuxit till sig och sedan etablera sig på plats men det kan det vara värt om man tycker det är roligt att så och driva fram sina egna plantor. Tyvärr kan det vara något begränsande urval då det inte går att fröså alla namnsorter och lita på att få en planta lik moderplantan. Vill du vara säker på vad du sår så köp dina frön. Många sorter som inte går att fröså kan du däremot ta sticklingar av eller dela för att föröka.

Lyckat till med dina höstsådder!

/Anna Hallberg