Beskära fruktträd – hur svårt kan det vara?

 

Förra året, när jag hade slitit med ett sedan tidigare dåligt beskuret träd, uppmanade jag på min privata Facebooksida alla som stod framför sitt fruktträd med tankar om beskärning att anlita någon som har kunskaper i ämnet. Någon som vet vad som händer när man sätter såg och sekatör i trädet, för att få ett friskt och mindre misshandlat träd, varpå jag fick svaret av en vän som jämförde arbete i trädgård med barnuppfostran:

 

“Finns en massa förståsigpåare med synpunkter, när det i själva verket bara är att sätta igång och se hur det blir. Man lär sig efterhand. Bättre med ett dåligt klippt äppelträd än ett som inte sköts alls…”

 

Som utbildad trädgårdsmästare och med Grönt Kort i fruktträdsbeskärning så är det där såklart ett lätt provocerande uttalande.
Jag uppmuntrar gärna eget prövande och tror på att man lär genom erfarenhet. Vad det gäller fruktträdsbeskärning kan det dock vara bra att veta att de ingrepp man gör också kan ha få oönskade konsekvenser. I vissa fall kan man till och med orsaka träden oåterkallelig skada.
Jag funderar en del över gemene mans uppfattning kring fruktträdsbeskärning. Ibland när jag står uppe i trädet, i full mundering händer det att det går förbi en man (märkligt nog är det alltid män) som säger “Du ska ta allt som sticker rakt upp” eller “man ska kunna kasta en hatt genom kronan, du får nog ta lite till”.  Det verkar finnas en allmän uppfattning kring att man ska beskära sina träd varje år, hur det ska göras och att det ska göras på våren.
Hur det ska göras innebär att visst att man helt enkelt tar bort allt grönt som sticker rakt upp. När man ändå passar på kan man ta en del av det som hänger nedåt också (=fruktved).
Åker du igenom ett villaområde på våren så ser du ofta nybeskurna äppelträd som står som spöklika skelett i trädgårdarna. Den s.k paraplyformen är ett gammalt ideal och det är ingen som utbildar sig till fruktträdsbeskärare idag som rakar av alla skott som växer uppåt (=vattenskott).
Metoden är otroligt stressande för trädet och det enda det resulterar i är en lika stor mängd vattenskott, som i sin tur rakas bort nästa vår.

Beskuret träd
Trädet på bilden, som gissningsvis är ett Åkeröträd, är stressat på grund av både tidigare beskärningar och dess vigör. Det är hårt drabbat av kräfta och i veden är röta på g. Vid basen växer fjällig tofsskivling som orsakar vitröta. All fruktved hänger längst ut på de vågräta grenarna och är svåra att komma åt vid beskärning.

Träden blir i princip hamlade och berövade på all sin möjlighet till försörjning. Hur då? Jo, enkelt sett så suger trädet upp vatten genom marken. Vattnet går upp genom trädets transportsystem och har med sig ämnen som är nödvändiga för att kunna respirera och göra fotosyntes vilket görs i bladen. Under fotosyntesen bildas bland annat sockerarter som trädet sedan transporterar ut i dess olika delar.
När trädet har blivit berövat alla sina blad, som ju satt på vattenskotten, lägger det nu all sin energi på att skaffa sig nya blad, vilket innebär…. nya vattenskott. Är trädet dessutom drabbat av kräfta, eller röta är energireserven kanske inte så stor. Trädets energier räcker inte till och med tiden så kan trädet utarmas helt och dö.
Som fruktträdsbeskärare gallrar jag istället bland alla vattenskott. Jag vet vilka grenar som ger starkare tillväxt än andra och vilka därför är bäst att spara. Jag vet var jag ska skära och vilka konsekvenserna blir om jag skär just där. Var jag ska korta in för att rikta kommande skott och hur jag gör för att stimulera fruktved. Jag kan tänka framåt och se hur trädet kommer att utvecklas utifrån de ingrepp jag gör. Jag vet att om jag gör riktigt stora snitt så kan trädet inte läka själv och snittytorna blir inkörsport för röta. Trädets livslängd förkortas.
Jag vet också att efter en första beskärning och kanske två uppföljande har trädet lugnat ned sig igen och tillväxten blir inte lika kraftig. Därefter behöver man inte underhållsbeskära mer än ca var tredje år.

Etableringsbeskärning fruktträd

Jag håller dock delvis med min vän som jag har citerat ovan. Om man till expempel planterar ett nytt träd och inte etableringsbeskär det så har man snart ett träd med långa spretiga grenar vilka tidigt bildar fruktved. Möjligheten att bygga upp kronan på ett bra sätt går förlorad för om man skär intill en blomknopp, en ringsporre eller ett fruktspjut. Istället för en bladknopp så kommer det inget nytt skott där. Det kommer frukt…
Det händer, när jag kommer ut till nya kunder som tidigare har beskurit själva men nu vill ha hjälp att jag skojar med dem och säger att nu får de betala för sina egna synder. Visst, det är på skämt men det ligger också en hel del sanning bakom.
Så, summan av kardemumman kanske kan vara. Bättre med ett bra klippt äppelträd vid rätt tidpunkt och på rätt sätt än ett som är dåligt beskuret eller inte beskuret alls?
/Anna Hallberg

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *